Hällristningar

Hällristningar vid Aspeberget, Tanums kommun. (Aspeberget ligger 700 meter söder om Vitlycke museum.) Foto: konstlistan.se

Hällristningar i Tanum – World Heritage

Hällristningar är symboler, figurer, bilder som är inhuggna på berghällar eller lösa stenar. Bilderna har knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar.

Det största enskilda hällristningslokalen ligger vid Nämforsen i Ångermanland. Det största antalet och den högsta koncentrationen av hällristningar finns i Bohuslän.

Man brukar skilja mellan jägarfolkens ristningar och bondefolkens ristningar. De tidigaste ristningarna gjordes av stenåldersjägare för 9000 år sedan. De flesta av dessa ristningar finns i Norra Skandinavien. Jaktristningarna är ofta bilder av djur.

Skandinaviska hällristningar är fascinerande kulturella uttryck från forntiden. Dessa ristningar är utspridda över hela Skandinavien, men de flesta finns koncentrerade i områden som Sverige, Norge och Danmark. Främst hittar man dem i kustområden, men de förekommer också längs inlandet. Tidpunkten för deras skapande sträcker sig över flera tusen år, med de äldsta daterade till omkring 5000 f.Kr. och de senaste till omkring 500 e.Kr. Dessa hällristningar representerar en mängd olika motiv, inklusive människor, djur, skepp och geometriska mönster, och de ger oss värdefulla inblickar i livet och trosföreställningarna hos de människor som skapade dem.

Hällristningar från bronsåldern.

Ristningar från bronsålderns bondekultur (1800-500 f.Kr) har en annan motivvärld som t.ex. ristningarna i Norra Bohuslän. Vid Nämforsen i Jämtland möts de två olika ristningstraditionerna på samma häll. Man vet inte syftet med ristningarna.

Under bronsåldern var klimatet i Bohuslän att jämföra med ett medelhavsklimat. Mot slutet av perioden inträdde en mycket kallare klimatperiod och man tror att detta medförde att befolkningen minskade och att klimatförändringarna skapade oro och stora omvälvningar.