Detalj från – En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte, 1884, Georges-Pierre Seurat, 1859 – 1891.
Neoimpressionism är en konstriktning som utvecklades av Georges Seurat under 1880-talet och senare även Paul Signac. Neoimpressionismen sätter färgen i klara och uppdelade fält på målarduken. När man sätter färgen med små korta penseldrag kallas det divisionism och när man sätter färgen i små punkter kallas det pointillism. Motiven var ofta samma som hos impressionisterna, men fick ofta mer bundna och förenklade former.
Neoimpressionism blev mycket utbredd under slutet av 1800-talet.
Neoimpressionism
Neoimpressionismen var en konstnärlig rörelse som uppstod i Frankrike under 1880-talet som en reaktion mot den rådande impressionismen. Den betonade användningen av små, separata prickar eller streck av ren färg som applicerades på duken för att skapa en optisk blandning av färger när betraktaren såg på verket från avstånd.
Den mest kända tekniken inom neoimpressionismen är pointillism, som utvecklades av konstnärerna Georges Seurat och Paul Signac. Dessa konstnärer trodde att genom att använda denna metod kunde de åstadkomma större luminositet och en mer intensiv känsla av ljus och rörelse i sina verk.
Neoimpressionistiska målningar kännetecknas av sina distinkta penseldrag och det intensiva, ljusa färgspektrumet. Konstnärer inom rörelsen utforskade ofta teman som landskap, stadsliv och vardagliga scener, men till skillnad från impressionisterna använde de en mer disciplinerad och strukturerad approach till sina verk.
Neoimpressionismen hade en betydande inverkan på utvecklingen av modern konst och influerade senare rörelser som fauvismen och kubismen. Dess betoning på ljusets och färgens vetenskapliga undersökning och den abstrakta upplevelsen av verket, fortsätter att inspirera och fascinera konstnärer än i dag.
