Porträtt av Picasso, Juan Gris 1912
Kubism är en konstriktning vars första skede inföll åren 1907-14.
De första konstnärerna som kan betecknas som kubister var Braque och Picasso, som i opposition mot impressionisternas ljusskildringar och expressionisternas subjektiva uttryckssätt, försökte uppnå en mer objektiv bild av verkligheten.
Utmärkande för det kubistiska måleriet blev en strängt formell uppbyggnad av målningarna och ett avsteg från centralperspektivet som varit helt dominerande inom måleriet fram till dess. Kubisterna ersatte centralperspektivet med flera blickpunkter, ett s.k. pluralistiskt perspektiv.
Senare övergick Braques och Picassos till fasettkubism där inflytandet från Cézanne är stort. Fasettkubismen övergick sedan till den analytiska kubismen 1910-12 där den avbildade verkligheten, ofta stilleben eller porträtt, framställs med små fragment i en mycket begränsad färgskala och ofta med ett nätverk av linjer över ytan som en sammanhållande struktur. Den analytiska fasen följdes 1912 av den syntetiska kubismen, där Braque och Picasso åter började arbeta med större bilddelar. Braques och Picasso började också att arbeta med collage.
De olika konstriktningar som växte fram ur kubismen kallas ibland för postkubism.
Kubism
Kubismen var en revolutionerande konstnärlig rörelse som uppstod i början av 1900-talet och förändrade radikalt sättet att se och skapa konst. Den utvecklades främst av konstnärerna Pablo Picasso och Georges Braque och betonade användningen av geometriska former och avancerade kompositionstekniker för att bryta ned föremål och former i deras mest grundläggande beståndsdelar.
Kubistiska verk kännetecknas ofta av en nedbrytning av rummet och tredimensionell form i tvådimensionella ytor, vilket resulterar i en komplex och mångfacetterad syn på verkligheten. Konstnärerna utforskade idén om att visa objekt ur flera vinklar samtidigt, vilket resulterade i målningar och skulpturer som bröt mot traditionella perspektiv och representationella normer.
Det finns två huvudsakliga faser av kubismen: analytisk kubism och syntetisk kubism. Den analytiska fasen, som dominerade under tidigt 1900-tal, kännetecknades av en strävan efter att bryta ned objekt i sina grundläggande former och färger. Den syntetiska fasen, som uppstod senare, involverade konstnärernas användning av collage och andra tekniker för att skapa nya former och kompositioner.
Kubismen hade en djupgående inverkan på utvecklingen av modern konst och influerade senare rörelser som konstruktivismen, futurismen och dadaismen. Dess betoning på abstraktion, form och struktur fortsätter att inspirera konstnärer och konstälskare över hela världen än i dag.
